Fy fasen va jag är trött på allt, allt är bara så himla jobbigt och jobbigast av allt är ensamheten, det är den som får mig att må som jag gör...varför kommer ensamheten alltid när man inte vill ha den?  men för min del så kommer den hela tiden känns det som =( Är så fruktansvärt trött på singellivet främst, men vet inte om jag vill hitta någon heller, då kommer bara rädslan för att förlora denna person. Vad är bäst egentligen, gråta av ensamheten eller känna rädsla för att förlora någon man gillar? Jag vet faktiskt inte, men nu är jag ju singel vare sig jag vill eller inte så det valet behöver jag ju inte göra iaf.
Men men...ska börja jobba om 5 minuter nu, känner mig inte ett dugg taggad på det, vill bara hem igen och lägga mig under täcket och sova bort någon månad eller så....