Vet inte hur jag ska uttrycka mig...men jag verkligen hatar mig själv ibland, speciellt under röda perioden, jag blir så jävla känslig och då mest åt det negativa hållet =/ Jag tycker synd om mig själv och det går ut över andra så att de istället blir irriterade på mig. Och visst jag förstår mer och mer att folk blir irriterad på mig och inte klarar av mig, eftersom jag själv inte står ut med mig. Ibland önskar jag att man bara kunde omprogrammera sig själv så som man önskade att man var. Jag intalar mig hela tiden saker som jag ska och kan uppnå men som jag sedan inte klarar av och faller då tillbaka till mitt gamla vanliga jag.
Jag önskar även ibland att det fanns "något större"  man kunde prata med och få råd av, men tyvärr så tror jag ju inte på gud eller några vidare högre makter (inte psykologer heller), så det blir väl att göra som vanligt, lägga sig i sängen och sova bort tankarna men vänskaperna blir svårare att vinna tillbaka =/